Ännu ett försök

Då är jag tillbaka in i bloggvärlden. Jag har ju testat på det här tidigare men tänkte att man kanske ska ge det ett nytt försök.
Kan även vara ett sätt för min familj och vännerna uppe i Stockholm att få reda på vad jag egentligen sysslar med här nere i Jönköping.

Kan börja med att berätta att jag idag är hemma från skolan då jag har haft huvudvärk sen igår kväll. Mindre kul, då vi nu har börjat jobba i våra projektgrupper inför kommande projektarbete. Vi ska öva på rapportskrivning, och helt ärligt är ju inte det så där superkul men en sak som måste göras i alla fall, så det känns lite som att man sviker sin grupp med sin frånvaro.

Denna vecka är barnens vecka, det innebär alltså att det är Andreas vecka att ha barnen. Det är roligt att ha dem här, blir liv i lådan om inte annat.
Igår var pojken inte på det klara med allting, han var lite klumpig så det var mycket skratt blandat med tårar emellanåt. Han kröp t.ex. in i köksskåpen vilket såg VÄLDIGT roligt ut. Alltså han kröp inte in in i dem, utan han stångade in i dem så det kan vara möjligt att han har en bula på huvudet idag. Och så lyckades han springa in i dörrkarmen och ramlade på rumpan lika fort med ett DOING!
Jag kan förstå om/att det känns lite surrealistiskt för många av er att läsa om barn på min blogg. Det är ju inte mina barn, men man känner ändå en slags kärlek till dem. Inga mamma-känslor, kanske mer den "kvinnliga naturen" eller vad man ska kalla det. Dem har redan en mamma och jag är ju inte här för att ta hennes plats. Men när det ändå finns två vuxna i ett hushåll så måste man ju ändå ta sitt ansvar. Och jag tror, som så många andra runtomkring mig har sagt, att ett barn kan inte få för många människor som älskar och bryr sig om dem.
Enda baksidan för mig som jag kan komma på så här på rak arm är väl bajsblöjor. Men det är väl ingen som tycker sånt är kul. Även om det inte är jag som står för den högsta kvoten av byten av bajsblöjor så har jag faktiskt bytt några. Man kan tycka att jag borde vara van och kanske härdad med tanke på mitt tidigare jobb som vikarierande dagisfröken. Det är inte sant. Den ena bajsblöjan är ALDRIG den andre lik.

Och med det sagt så tackar jag för mig än så länge.
Tjing!